Fia - NTI

Have you ever felt a love worth dying for? That is what Romeo and Juliet shared. They fell in love the minute they laid eyes on each other. The love they shared was forbidden. But that didn’t stop them. Because they did everything they could just to be together. The original title of the tragic love story is “The most Excellent and Lamentable tragedy of Romeo and Juliet.” Which in a small way reveals what kind of story it is. The play is written by William Shakespeare, who lived during the period of time that is known as the Renaissance.

William Shakespeare was born in April 1564 in Stratford-Upon-Avon in England. Already at the early age of eighteen he got married. But the marriage didn’t last very long, because Shakespeare soon left his wife and the kids to move to London, where he quickly worked up as an actor and a play writer. Shakespeare wrote over 30 different plays, and they were all either chronicle, comedies or tragedies. The first really well known tragedy that Shakespeare wrote was the story of Hamlet. Which was written in the year of 1599. Not too long after that he had another successful story written, which was the story of Romeo and Juliet. In the end of his life he returned to his hometown and got buried in the same church, where he had been baptized. He died the year of 1616.

The play takes place in the city of Verona, where the families Montague and Capulet are supposed to live in peace, but every time they meet there is a certain tension in the air. The story is about Romeo, a man with very friendly purposes who does not support his father’s feud with the Capulet’s. And Juliet, the daughter of a Capulet, who is arranged to marry a man named Paris that her parents chose for her. On the evening of Capulet’s mascaraed, where she for the first time met Paris, was also the evening she saw Romeo. At the moment they saw each other they fell in love and knew that they wanted to spend the rest of their lives together. Which in the play turns out to be very short since both of them killed themselves after a supposed death of one and another.

Forbidden love, hate, revenge, life, death, those are the main themes in the play. But I think that one, not maybe counted as a theme, but as a relevant matter to why this play is so unique, is the way they speak. It’s like listening to a long dialogue with poems and not so much as just ordinary lines written in a script. The fact that this play is fictional also makes it adjusted to the epoch it was written in.

Fiction was a big part of what the literature during the Renaissance was all about. In the last epoch, which is known as the Middle Ages, they did everything based on facts and as far from fiction as possible. So in the beginning of the Renaissance that is known as a time of “rebirth” they did most things differently from the earlier epochs. This was the time for the fiction-writing authors to step forward and embrace the fact that writing about feelings, fantasies and ideas were what the literature part of the epoch was all about. According to my sources, the renaissance began in the late 14^th century in Italy and spread among other things, thanks to the art of printing. The epoch ended at the early 17^th century. And the tragic story of Romeo and Juliet fits into this epoch perfectly.

The reason why this play has got so well known and still is appreciated can be out of many reasons. According to me, there are two main reasons why that is. The first is probably because of the love they share. How they fall in love just by getting a glimpse at each other and from that moment knowing that they want to spend the rest of their lives together and do everything they ever possibly can to make assure of it. I mean think about it, Titanic for example, also a pretty well known story, also happened to be true. Well, at least some parts of it. But how Jack and Rose only on a few days of spending time together, fall in love and then feel that their love is worth risking their lives for. Kind of similar don’t you think? And with almost the same tragic ending. But here only one of them dies, and not from suicide but apart from that the whole kind of forbidden love-hate-death-life themes are in that story too. The other main reason is probably the language. It is so different from many other plays or books or movies and is quite interesting and beautiful to read and listen to. So I thought it would be a good idea to listen to it. * Listening to clip from 36.11 – 36.55 *. As I said earlier it sounds a lot like a long poem. Which isn’t something we see, read or hear on daily basis and I think that is what keeps it interesting and is also a reason why it is a part of the literary canon.

Nevertheless William Shakespeare wrote Romeo and Juliet and was the first author to ever combine both tragedy and romance in a story. One can easily see that this story fit perfectly into the Renaissance that is the epoch it was written in. It is a fiction where both the love they share and the way they speak is what makes it extraordinaire and interesting. To end, I will use the quote that they use in the end of the play. That sums up most of the story in a perfect way. “For never was a story of more woe, than this of Juliet and her Romeo.”

THANK YOU!

Blev bedömd med betyget: A. Tänk på att träna in texten mycket innan ni framför den. Så länge en text är bra skriven och du är självsäker (eller spelar självsäker) så kommer allt låta bra. 

Våldet som leder till hämnd.

Historien om Hamlet, prinsen av Danmark, vars farbror tagit över tronen efter hans fars död. Hamlet besöks en natt av sin fars vålnad som berättar att hans farbror Claudius har mördat honom. Han sätter då upp en pjäs som skulle återberätta hur mordet på hans far hade gått till och tolkade kungens reaktion på detta som att han då var skyldig. Han beslutade sig då för att hämnas sin far.

Medea, kvinnan som gjorde allt för att rädda mannen Jason från de prövningar han utsattes för, vilket fick Medea att känna sig värdig honom. Jason lämnar Medea och sviker de två sönerna för att gifta sig med en kunglig. Hon beslutar sig då för att få sin hämnd på att han lämnat henne och beslutar sig därför för att förgifta prinsessan som gör att kungen också förgiftas.  I slutet av dramat så beslutar hon sig för att hon ska kunna få sin fullständiga självupprättelse och hämnd så måste hon döda sina två söner.

Taken, ett amerikanskt drama och action film som handlar om fadern Bryan som haft ett ansträngande och tid upptagande jobb under största delen av dotterns liv. Men när han tillslut fick välja bort sitt jobb på CIA för att komma dottern och exfrun närmre så handlade det endast om att göra upp för alla år av hans frånvaro som pappa. Han skämmer bort sin dotter Kim och släpper även iväg henne på en resa till Paris med kompisen Amanda. Hans kontakt med dottern blir mycket bättre, och under resan i Paris så hörs det flitigt. Under ett av samtalen bryter sig det in flera albaniska gangstrar och kidnappar tjejerna. Bryan ger sig då direkt av för att återfinna sin dotter och hennes kompis. Men när han sedan hittar hennes kompis Amanda död, efter att ha använts som sexslav så växer känslan efter vilja att få hämnd ännu mer. På jakten efter dottern så möter han på den gangstern som kidnappat henne och beslutar sig för att tortera honom för att få ut all information han kan tänkas behöva för att återfinna Kim. När han dock fått all information han kan tänkas behöva så tar hatet och ilskan efter hämnd över kroppen och han låter kidnapparen torteras till döds.

Jag valde dessa tre för att alla handlar om hämnden och våldet som ingår i det. I exempelvis Hamlet och filmen Taken så handlar det ju om att hämnas någon man älskar som utsatts för våld. Som berättelserna beskriver så känns hämnden de båda utför baserad på uttrycket ”ett öga för ett öga, en tand för en tand.” Medan i Medea så hämnas hon genom att döda både prinsessan som hon lämnats för, kungen och hennes två söner för att få den ultimata hämnden.

Hamlet och fadern i Taken hämnas någon de älskar som utsatts för våld och hämnas efter uttrycket ett öga för ett öga och en tand för en tand. Medan Medea gör sin hämnd för att orsaka Jason lika mycket psykisk smärta som hon själv tycker att hon har utsatts för. Så på detta sätt så kan Medeas hämnd kännas mer självisk än Hamlets och Bryans. Men gör det att hennes hämnd blir värre? Är det mer okej att hämnas och utsätta någon för våld om de gjort detsamma mot någon annan? Jag tycker personligen inte att det är mer okej. Men däremot har jag mer förståelse för varför Hamlet och Bryan hämnades och på sättet det gjorde det för än vad jag har för Medea. Jag ser inte att våld löser någonting och inte hämnd heller.  Och jag föredrar Jesus citat över det andra uttrycket, ”Ni har blivit lärda ett öga för ett öga, en tand för en tand. Men jag säger er, om någon slår er på högra kinden så vänd andra kinden till.” Jag har precis som de flesta väldigt svårt att leva efter ett sådant citat men försöker se all våld som onödig våld. Att säga att Hamlet och Bryan hade mer rätt att göra som de gjorde, är som att säga att om en mördare dödar en människa så är det inte okej. Men om vi sedan dödar mördaren genom dödstraff så är det våldet okej, för att mördaren gett sitt offer samma smärta som den själv ska få känna. Men jag tycker inte våld är okej då heller. Jag tycker i princip alltid att våld är onödig.

Medea är skriven under antiken, Hamlet under Renässansen och Taken är gjord nyligen. Men jag tycker det är svårt att koppla texterna efter när de är skrivna efter våldet. För jag tycker att våldet är densamma förr som nu. Det är minst lika brutalt och det är fortfarande väldigt mycket våld i dagens samhälle precis som i dåtiden.

Vi gillar filmer, böcker, serier osv som innehåller våld. Och vad kan det bero på? Vad är det med våldet som fascinerar oss? Jag har två teorier på detta och jag tror att båda stämmer. Mycket handlar nog om att det är ”förbjudet”. Våld är något vi inte vill möta till vardags, eller själva vill i huvetaget stöta på. Så genom att se våldsamma filmer och läsa våldsamma historier, så tror jag att man får känna på rädslan. Att de ofta förmedlar hur hemskt våld kan vara och vilka olika typer av våld det finns. Sedan handlar det nog mycket om fascination. Vi är nyfikna och fascineras av vad som kan hända, och vad människor faktiskt är kapabla till.

Jag tror att det både kan vara negativt och positivt att ha våld i medier. Jag tror att många filmer kan få folk att vilja testa det, eller att det slår fel i huvudet när de upptäcker hur mycket makt de kan få med hjälp av våld. Medan positivt kan vara att man upptäcker allt negativt med våld och blir skrämd helt enkelt. Att man tycker det är bättre så länge våld endast händer i filmerna eller i sagorna. För mig så är det så, jag blir skrämd av våld, av människor är kapabla till för makt och hur hämnden är ljuv. Att man kommer så långt att det känns som att våld är enda vägen ut, kan jag aldrig förstå. Jag tror inte på att våld löser någonting.